Höstminnen

När jag var liten brukade 6-åringarna på vårat dagis gå till Utsiktsberget en gång i veckan under hösten. Det fanns en speciell plats i skogen intill berget där vi brukade hålla till. Första gången vi var där gav fröknarna oss barn i uppgift att komma på ett bra namn för vår speciella plats, så att vi kunde hänga upp en skylt. Morgan som just hade varit på Mallorca med sin familj utbrast omedelbart: "Tallorca"!

Ett helt perfekt namn som jag tycker är väldigt fyndigt än idag. Imponerande av en 6-åring.

Till er som läste svenska i grundskolan ungefär samtidigt som jag:

Visste ni att grammatik-reglerna har gjorts om och att t.ex begreppet "imperfekt" inte längre existerar? Nuförtiden heter det "preterium".

Min favoritlåt just nu:

Winter med Tori Amos.

Guld

Den senaste tiden har jag lärt mig lite nytt om mig själv. Och om andra. Jag har insett att jag ibland kan vara lite för naiv som tror att jag kan påverka andra människor, eller åtminstone att alla andra har förmågan och viljan att försöka sätta sig in i en annan persons tillvaro. Jag vill gärna tro att precis alla människor har en del empati, att man instinktivt in i det sista vill försöka förstå sina medmänniskor. Att det alltid finns en orsak eller en förklaring till ett idiotiskt uttalande eller beteende. Det sitter väldigt långt inne för mig att inse att det inte är så. Jag vill inte riktigt inse det, för att det gör mig ledsen.

Det positiva med detta är att jag känner att värdet hos människorna runt omkring mig har stigit ytterligare. Jag har förstått att de extremt goda sidor som så många i min omgivning har, verkligen inte är något självklart. Att jag har hittat så många guldkorn. Det är det fina med det hela.