Vad gammaldags det känns att skriva om en freestyle

Vi sitter och klipper i kartong och pratar om att vi skulle kunna ha stora rosa moln och sen blir allting svart.

Då dyker ett minne upp i huvudet. Det är omkring 1995 och hon och jag sitter i en minibuss tillsammans med några andra spelare. Hon sitter och lyssnar intensivt på sin freestyle och jag blir nyfiken på vad det är för musik i lurarna. Jag får lyssna lite och då hör jag att det är "I will always love you" med henne själv. Det visar sig att hon har spelat in ett helt band med låtar som hon sjungit in själv och att det alltså är det hon sitter och lyssnar så koncentrerat på.

Fri som en fågel

Jag sitter på balkongen för att finna ro. Jag vilar ögonen på himlen och där flyger svalorna omkring som tokar. Tänk att ha hela himlen för sig själv. Jag undrar om en svala kan uppleva att den är låst i sin egen tillvaro, eller om dom känner sig så fria som dom ser ut att vara.

Don´t mention the war

Vi är i Lasse i parken och Andres Esteche som hon nästan har varit kär i är också där. När vi ska beställa i baren frågar jag henne om hon tror att dom tar kort, men hon vet inte. Jag vänder mig till bartendern och ur min mun kommer orden: "Tar ni kontanter?"

Hon avslöjar ett supersmart knep

Vi cyklar längs med Årstaviken och pratar om att vi tycker det är lite jobbigt att behöva använda ringklockan när man cyklar förbi folk. Hon berättar att hon brukar växla precis innan hon kör om nån, för då hör dom oftast att man kommer.

Man ska välja sina tillfällen

Jag brukar nästintill aldrig gå tillbaka till affären med en vara som jag av någon anledning är missnöjd med. Det beror nog dels på att jag är för lat för att krångla med att behöva gå tillbaka till affären. Sedan handlar det nog också om att jag liksom tycker det är lite pinsamt, att vara en jobbig kund som ställer en massa krav.

Men en gång blev jag riktigt upprörd. Det var när jag i Västerås hade varit på Systembolaget och köpt en baginbox. När jag kom hem tittade jag på undersidan av boxen och upptäckte att vinet var gammalt! Över ett år också. Skandal! Jag blev förbannad och gick med bestämda steg tillbaka mot butiken. Väl därinne förklarar jag att jag har fått ett gammalt vin och vill få ett nytt vin som inte har "gått ut". Kassörskan förklarar då vänligt att datumet som står på undersidan är tappningsdatumet och att vinet inte alls är gammalt.

Jag råkade glömma att ett vin oftast till och med blir bättre med åren.

Kung för en dag

Idag är jag rik. Eller egentligen är jag fattig (-are än planerat). Men jag känner mig rik. Och samtidigt fattig. Fattig och rik på samma gång.

Jag fick i en svår stund ett tips av en vän, att jag skulle ta fram mina händer och räkna på fingrarna hur många människor jag tycker om som jag har omkring mig. Då kände jag mig rik.

Idag kom det in en stor klump pengar på mitt konto. Då kände jag mig fattig.

En hel vetenskap

Storkusinen är på besök. Det bjuds på ballerinakakor och en diskussion om hur man äter dessa på det mest optimala sättet uppstår. Jag har sedan jag var liten alltid ätit dom på samma vis. Först tar jag av den ljusa överdelen och äter upp den. Därefter skrapas nougatfyllningen av med sked för att läggas åt sidan. Den mörkbruna underdelen äts sedan och sist intar jag den fantastiska nougatgeggan. Storkusinen berättar att hon också brukar äta ovandelen först, men sedan liksom skrapa i sig nougatfyllningen med tänderna, för att avsluta med underdelen. Pappa säger att han brukar äta kakan rakt av. Han uppger att han tror det är tanken med kakans uppbyggnad och tror att smakernas kombination blir bäst så. Jag däremot, tror att kakan är uppbyggd just på detta sätt endast av estetiska själ. Min bror berättar att även han äter locket först, men att han egentligen tycker att locket är godare än själva bottendelen. Storkusinen säger att hon ibland brukar använda överdelen som ett slags verktyg för att liksom skrapa upp chokladen med. Brorsan avslutar konversationen med att säga att han ibland när han ätit upp ovandelen brukar ta små tuggor runtom kärnan av nougatfyllning och sedan stoppa i sig den sist.

Inte det svar en mamma önskar kanske

Nellie & Neo 5 och 7 år gamla sitter i baksätet, mamma sitter i framsätet;

Nellie: "Neo, tycker du om att vara storebror?"
Neo: "Nej"
Mamma: "Men Neo, jag tycker Nellie förtjänar en förklaring när du bara svarar nej på en sådan fråga. Hon kanske blir ledsen annars. Varför tycker du inte om att vara storebror?"
Neo: "För att jag är närmare döden"

Bittra minnen...

Jag sitter i förtroendesamtal med chefen. Hon frågar mig om jag inte riktigt trivs på min arbetsplats. Hon säger att hon har uppfattat att jag inte är överdrivet pratglad på fikarasterna, vilket i sig är väldigt intressant eftersom hon kanske fikat med gruppen två gånger under sin tid som chef för oss. Men synpunkter på mitt beteende har hon i alla fall.

I min hjärna går spekulationer om vad hennes syfte med detta samtal egentligen är. Bryr hon sig om mig eller är hon ute efter att kränka mig? Jag bestämmer mig för att tänka positivt, att hennes hjärta faktiskt inte är gjort av is som jag tidigare trott. Jag öppnar mig. Jag berättar att det på arbetsplatsen, i synnerhet i fikarummet, förekommer en hel del otrevliga konversationer. Rasistiska uttalanden varvas dagligen med homofobiska skämt. Jag förklarar att dessa samtal tär på mig otroligt mycket. Jag mår fruktansvärt dåligt av att höra deras åsikter och det sliter på mig något oerhört. Att majoriteten av gruppen sitter och säger dessa saker, som man för övrigt inte tror är sanna att folk sitter och säger idag 2009, gör att jag känner mig ensam. Sakta men säkert så kvävs jag. Jag är i minoritet och känner mig grymt liten på jorden. Mina kollegors uttalanden avslöjar att dom anser att såna som jag är mer eller mindre missfoster. Jag avslöjar för chefen att det är ungefär därför som jag inte känner för att sitta och hålla låda på fikarasterna.

Chefens svar på mina blottande ord: "Det där är ditt problem, dom flesta andra tycker inte att dom säger dumma saker så problemet ligger ju hos dig".

Tack för förtroendet Eyvor.

Glass i stora lass

Vi sitter i fikarummet och pratar om glass. En tipsar om att Gamla stans bästa glass nu när Ben & Jerry tagit över Kåkbrinken finns nedanför stadshuset, en annan berättar om att Stockholms största kulor finns på Fjällgatan.

Jag sitter och tänker tillbaka på sommaren 2004 (?). Vi var på väg till Öland. Alla i bilen hade sett fram enormt mycket emot stoppet vi skulle göra i Söderköping. För i Söderköping finns tydligen landets största glasskiosk. Vi hade hört att man kunde få hinkar med glass serverade. På vägen dit diskuterades hur många kulor vi skulle ta, vilka smaker osv. Alla var lyriska. Väl framme parkerar vi bilen, hittar ett glasstånd och blir alldeles till oss. Dom hade säkert 20 olika smaker, vi valde och vrakade och var glada som små barn. När vi sedan fått våra strutar promenerar vi runt hörnet och DÄR ser vi ett gigantiskt glasställe. Folk sitter bokstavligen och frossar i glass. Dom omtalade hinkarna såg jag också. Snacka om att vara blåsta på konfekten.